Ätstörningar

Jag hatar, att det är ett monster i min hjärna som kontrollerar mitt liv och gör mig till ett freak. Den vill att jag ska dö, att jag ska svimma, att mina organ ska sluta funka, att jag ska se ut som ett skelett. Den nöjer sig aldrig, för oavsett hur smal jag blir så är det ända den säger till mig att jag är för stor och ska gå ner ännu mer i vikt. Jag ser inget hopp om att bli frisk vilket får mig att inse att den ända utvägen är självmord, jag har konstant allvarliga självmordstankar och självskadar i princip varje dag. Ingen skulle ändå märka om jag försvann

[Pink Kihyba]

Jag äter och mår skit av de , jag spyr å mår skit av de, hur ska jag göra för att kunna äta å må bra,älskar ju mat å laga å baka å allt vad de är. Men äta de nääää. De finns mat. De finns pengar till mat, men nä vill i te ha. Hur kan jag vända på detta? Vill inte bli inlagd.

[Purple Nodali]

Ge inte upp och sök efter alla möjliga vägar ut ur det tillstånd som du beskriver. Tappa aldrig tron att det är möjligt. Tankar har en oanade stor påverkan i våra liv. De skapar vår värld.
Så småningom kommer du att kunna omvandla mörkret inom dig till ljus, sorg till glädje och tomhet till fullfyllnad. Ett litet ljus är allt som krävs för att bryta den totala mörkret. Många gånger har den rätta vägen funnits så nära oss men vi, medvetet eller omedvetet, tittat bort eller helt enkelt inte sett den, utan sökte vägar någon annanstans.

Livet består av två delar. Ena delen kan vi påverka, vi har makt över, och den andra delen kan vi inte påverka, saknar alltså makt över (även om vi alltid har makten att påverka hur dessa påverkar oss inombords). Vi kan påverka mycket genom våra beslut, handlingar, tankar, tro, värderingar, prioriteringar osv.. Däremot finns det mycket som vi inte kan påverka, såsom tiden, när, hur och om vissa händelser inträffar för att endast nämna några.

Låt oss fokusera på den delen som vi kan påverka. Och det är så otroligt mycket som vi kan påverka. Var kan vi finnas inspiration, mening, syfte och krafter någonstans? Uppenbart finns det mycket i denna värld som många av oss har svårt att relatera till och finna glädje i. Men måste vi begränsa oss till de få vägar som presenteras för oss som de som tar oss till lyckan och framgång? Tänk om de flesta har fel? Tänk om de vägar som verkligen leder till ett harmoniskt, lyckligt och meningsfullt liv går i en helt annan riktning?

När det gäller den andra delen av livet som vi inte kan påverka, varför inte försöka förstå den, leva i harmoni och samarbeta med den? Kan det vara så att vi missförstått dess påverkan och syfte i våran liv? Där vi ser lidandet, finns kärlek, där vi ser mörkret finns ljus, där vi ser slutet finns en ny början. Att uppnå detta är möjligt och om man bestämmer sig för det öppnas det en helt ny värld framför och inom en själv.

Att dö kan kännas som en väg ut ur ett liv som saknar mening, ro och harmoni och som slutligen skulle kunna leda till ett avslut på lidandet, tomhet och allt mörker som man har i sitt inre- och/eller yttreliv. Det finns dock något väldigt viktigt som många inte tänker på förrän det är för sent. Och det är om beslutet att avsluta sitt liv verkligen leder till de resultaten som man förväntade sig och som drev en själv till denna handling.  Svaret på den här frågan är att ingen människa  finner de som de söker när de väljer att avsluta sitt liv. Anledning till det är att döden inte tar död på något annat än den fysiska kroppen. Dessutom är självmord ett allvarligt brott mot Guds lagar där vi genom att felaktigt använda vår fri vilja, får sedan skörda de bittra och plågsamma frukterna av den tragiska handling. Anden, eller själen om man så vill kalla den, är evig. Den fanns innan detta liv började och kommer att fortsätta att finnas efter det som vi brukar kalla döden. I stället för att lösa ett problem förvärrar man väldigt mycket sin egen situation.

Lidandet, mörkret och alla negativa saker som man försöker få ett avslut på genom att ta sitt liv, inte försvinner med kroppen, utan dessa har sitt ursprung egentligen i vår riktiga essens, alltså anden, och kommer därför att överleva döden och följa med anden efter döden, liksom alla positiva egenskaper och utveckling.  Att dö är med andra ord, inget annat än att byta till en annan dimension, eller plan, från den fysiska planen där vi behöver våra kroppar för att vara verksamma, till den andliga planen.

Många andar som valt att ta sina liv har fått möjlighet att berätta hur det gick för dem efter den tragiska handlingen (genom olika medium som har fört detta sedan vidare både i lösa meddelanden samt i olika böcker). Gemensamt för alla är att:

1- De ångrar starkt sitt beslut.

2- De lidandet som de ville slippa och trodde att skulle försvinna har i stället mångdubblats och nått för dem otänkbara former redan direkt efter självmordet och i många år framåt.

3-Reinkarnationer som följer efter består av ännu svårare prövningar trots all hjälp man får före och under den nya existensen.

Därför ber jag dig att ta och fundera över dina val i livet samt konsekvenser av dina beslut även efter de som vi kallar döden.

Långt in i vår själ vet vi, att existensen är en gåva för anden som egentligen definierar livet i oss. Det är bl.a. till för att anden ska  utvecklas och sakta men säkert, genom otaliga många existenser, uppnå en högre nivå av moralisk och intellektuell utveckling, och som konsekvensen därav leva lyckligt och i perfekt harmoni med sig själv och i sin roll i universum.

Vi alla behöver kärlek, både ge och få. Du är älskad även det inte kan kännas så.

Tiden skapar, förändrar, lindrar och omvandlar allt, utom Gud.

Allt gott <3